Hudiksvallsgatan eller Hudiksvall???

Okey, i Påstan för några veckor sedan var det fet hajp på det nya galleri meckat i Vasastan: Hudiksvallsgatan. Man verkade i artikeln vilja att det skulle bli ett nytt Upper eastside a la New York uppe i en bortglömd del av Vasastan. Ganska skön tanke faktiskt, åtminstone på pappret. En farhåga tändes när annonsnamnet för projektet blev Natalie Goldin, en snärtig gallerist med ett lika bakåtsträvande som stolligt konstbegrepp. Om dessa farhågor besannades? Läs vidare!

Men innan vi berättar om den nyfikna resan upp till norra Vasastan skall vi bekräfta vad vi skrev innan: DNs Jessica Kempe bistod oss i lördags med en oförblommad hyllning till Jesper Waldersten i recensionen av hans utställning på Kulturhuset, där hon tom snodde våran nedanstående referens till Picasso (tack för att du läser Squaller Kempe!). Hon lägger flera gånger fram frågeställningen varför Waldersten inte accepteras som konst trots att han fått så många fina priser i tävlingar som DN är med i (vad hon inte berättar är att man i princip betalar en nätt summa för att få vara med i dessa tävlingar och att om man betalar får man oftast pris!) Vi tycker att den frågeställningen är helt ointressant om Waldersten är konst eller inte.
Vad man däremot kan konstatera är att om man påstår att hans filosofier och teckningar är på folkhögskole eller tom pubertal nivå så är det en extrem förolämpning mot både folkhögskolorna och puberteten. Oj då tänker ni... Squaller har visst ändrat åsikt om Waldersten....? JA! säger vi då, kanske det! Om man inte ändrar åsikt så skulle världen stå helt stilla och ingen utveckling skulle ske. Vi hissar därmed pestflagg för denne överpretantiösa telefonkluddare som DN försöker är lura oss är ett konstgeni för att vi skall köpa hans sopiga böcker som de själva prånglar ut! Herregud alltså... Fimpa cigarren Waldersten och skaffa ett riktigt jobb!

Tillbaka på Hudiksvallsgatan... Suck. Efter Waldersten skulle man verkligen behöva lite skön het och nutida konst att vila ögonen i på Brännström och Stenes eminenta galleri. Det som serverades var nutida i en bemärkelse: alla målningar var gjorda 2007. I alla andra bemärkelser kan vi avslöja att målningarna var av den tidlösa klass som man hittar bakom dammiga glasramar på loppis, men inte skulle betala en femma för. Konstnären Martin Gustavsson hade slängt lite glitter & fjädrar på visserligen pompösa men oskickligt utförda antik pastischer för att man skulle tro att det var typ modernt bling-bling och decadence... Den lätte gick vi inte på Gustavsson! I avdelningen "in focus" där de visar upp andra grejer de vill sälja av från sitt arkiv hittade vi Fredrik Hofwander, en kille som gör sjukt verkliga och sjukt ointressanta teckningar i storformat. Det bästa med Brännström och Stene är fortfarande Brasse Brännström och de helt okey lokalerna med eldörrar de hittat. Vernissage publiken var lagom gles. Ingen verkade gilla utställningen. En hitrest amerikan sade: The worst i have seen for a while. Vi skymtade en salongsfull Ben Lawless i vimmlet som snart skall slå upp portarna på Nordanhakes galleri på Hudiksvallsgatan. Pepp!

Vi korsade den coola asfaltsplanen och befann oss i Goldins Galleri. Hon ställde ut Kristoffer Paus. Det var lika mycket folk som urusel konst på vernissaget. Snäppet värre än Brännströms anitk pastischer var Paus neonfärg korsat med slöseri på pannåer och en video vars like i meningslöshet vi inte sätt sedan Kung guld, som Paus själv varit med och producerat. Börja om Paus rekommenderar vi, inte från folkhögskolenivån utan kanske ända från mellanstadiet!!!
Vekligen ingen lovande start för Hudiksvallsgatan. Men som tur är har Stockholms skönaste Engelsman inte visat musklerna ännu: Inför Ben Lawless öppning på Nordanhake kan man vara beredd på allt!

Liljevalls utställning av Sophie Totti var samma dag. Totti tänker man kanske är en fräsch utlänsk konstnär som skall visa kul konst. NEJ NEJ NEJ, fel på alla punkter!!! Hon är svensk! Och utskrifterna som hänger på väggen är bara en ändlös radda desperata referenser för att låtsas att det finns något innehåll i dem! Men vi luras inte så lätt Totti, vi noterar bara att sällan har så lite spritts ut över så stor plats! Och om en annan Totti, Fransesco, spottade en dansk i ansiktet i EM 2004 så spottar våran svenska Totti hela kosmos i ansiktet när hon häver ur sig följande absurda floskler i SvD:

–Tusentals triljoner av neutriner uppfyller våra kroppar varje sekund, de strömmar ned från himlen och upp från marken. För mig har det att göra med det vi snackade om. Var universum slutar och hur vi greppar världen.

Som vi fattar det gör Totti härmed anspråk på att vara i närheten av de allra gåtfullaste exsistens problemen; typ varför finns vi, hur stort är universum. Men bläckstråleutskrivna remsor som det står typ: Brandenburger Tor kom å hjälp mej på? Ursäkta, vad är problemet??

Det är för tidigt att tala om konst kris såklart. Men vi väntar ändock på det Lars Vilks så hoppfullt skriver på sin blogg:

"I detta nådens år 2007 är det meningen att konstvärlden skall få ta del av konstupplevelsens återkomst. Allt är förberett. Men det kommer att bli något helt annat än den modernistiska sensationen."